Konserter

Kommande konserter, Slider / januari 5, 2017

26 januari 2020

26 januari 2020 kl 16.00
Eric Ericsson-hallen, www.ericericsonhallen.se
Kyrkslingan 2-4, 111 49 Stockholm – SLs reseplanerare

La Musique!

Mitt i vintermörkret bjuder Orkestern Filialen på en uppiggande konsert bestående av ljus och vacker musik med fransk brytning. Vi spelar Débussy, Poulenc och Wissmer under ledning av Staffan Mårtensson. Solist är David Huang.

Huang har framträtt som solist med Sveriges Radios Symfoniorkester och Göteborgssymfonikerna, vann Solistpriset 2014 och var Sveriges Radios ’Artist in Residence’ 2014-2016. David har också uppmärksammats stort i Dagens Nyheter där hans kammarmusikserie Första Parkett porträtterades.

Mårtensson är soloklarinettist i Hovkapellet och har dirigerat Norrköpings Symfoniorkester, Gävle Symfoniorkester, Hovkapellets blåsare, Umeå Symfoniorkester, Västerås Sinfonietta, Stockholms Blåsarsymfoniker, Östgöta Blåsarsymfoniker, Musica Vitae, Ensemble NEO samt KammarensembleN.

Konserten stöds av L’Action Musicale Pierre Wissmer. Foto av David Huang: Elias Gammelgård.

SM dir fotoCarlThorborg14MB copy

Staffan Mårtensson,
dirigent.

Nijinski_à_mi-corps_tenant_une_grappe_de_raisins_par_Adolf_de_Meyer_1914_extrait_de_l´album_L´après-midi_d´un_faune_édité_par_Iribe copy 2

Debussys Faun står för preludium till en eftermiddag med Filialen. Bild: Nijinsky i huvudrollen i balettversionen med ryska baletten i Paris, Adolf de Meyer 1914.

logo_impression_rouge copy

Konserten stöds av L’Action Musicale Pierre Wissmer.

Om musiken

 

Claude Debussy (1862-1916): Prélude à l’après-midi d’un faun, 1892-94

Även om den franske kompositören Claude Debussy själv avfärdade termen impressionism, är det ändå detta begrepp som han främst har kommit att förknippas med. Hans drömlika toner har mycket gemensamt med de vackra målningarna av landsmännen Monet, Renoir, Degas och Cézanne. Redan från mycket tidig ålder undervisades den begåvade Debussy i pianospel av madame Fleurville, en elev till Chopin. Som tioåring studerade han vid Conservatoire de Paris för bland andra César Franck. Vid slutet av 1880-talet kom Debussy i kontakt med symbolistiska diktare och impressionistiska målare. Tillsammans med östliga influenser, som den javanesiska orkestern på världsutställningen i Paris 1889, samt vänskapen med Erik Satie, kom detta att förändra hans tonspråk. Detta tonspråk manifesteras tydligt i Förspel till en fauns eftermiddag, med vilket Debussy befäste sin position som en av dåtidens största kompositörer i Frankrike. Verket iscensattes 1912 av Ryska Baletten i Paris. Koreografin stod Vaclav Nijinsky för, den kanske starkast lysande stjärnan i truppen, resultatet blev en oerhört suggestiv balett baserad på grekiska vaser och fresker.

Pierre Wissmer (1915-1992): Divertissement sur un choral, 1938

Pierre Wissmer föddes i Schweiz och utbildades vid Conservatoire de Musique de Genève, för att sedan fortsätta i Paris med kompositionsstudier för Daniel-Leur och Charles Münch. Hans första pianokonsert sändes på fransk radio 1937 och hans första symfoni hade premiär i Winterthurd 1938. Under krigsåren kom Wissmer i kontakt med Stravinskij, Poulenc och Cocteau. Han blev professor vid Conservatoire de Genève 1944 och utsågs till ansvarig för kammarmusiken vid Radio Geneva. 1958 blev Wissmer fransk medborgare och 1967 mottog han Grand Prix Musicale från Paris. Wissmers opus består av såväl kammarmusik, orkester- och körverk som musik för opera, musikal, balett, radio, television och film. Trots att Wissmers musik är tilltalande och publikvänlig är den relativt okänd i Norden – något som Stiftelsen L’Action Musicale Pierre Wissmer vill ändra på. Vi i Orkestern Filialen är tacksamma för det ekonomiska stöd vi har fått av stiftelsen för att framföra Wissmers trevliga Divertissment för kammarorkester ikväll. 

Francis Poulenc (1899-1963): Pianokonsert (1949)

Sista halvleken i denna konsert utgörs av musik av Francis Poulenc. Den här musiken präglas av skönhet, elegans och esprit och står i stark kontrast till många av de storslagna senromantiska verk som Filialen brukar spela. Stilistiskt har det sagts att Poulencs musik har ett visst släktskap med Ravel och Stravinskij, men den är kryddad med inslag av både jazz och schlager. Musiken är framförallt mycket melodisk, vilket hörs tydligt i pianokonserten. Som musikhistorikern Roger Nichols har skrivit: det som var viktigast av allt för Poulenc was melody, and he found his way to a vast treasury of undiscovered tunes within an area that had, according to the most up-to-date musical maps, been surveyed, worked and exhausted’.

Det är svårt att lyssna på pianokonserten utan ett leende på läpparna, och utan att nynna huvudtemat långt efter man har hört eller spelat konserten. Det vet vi i orkestern! Pianokonserten komponerades 1949 på uppdrag av Boston Symphony Orchestra, som ville återställa goda relationer mellan Paris och USA efter andra världskriget. Det gick sådär. Enligt Poulenc (som vantrivdes i ett Boston som han upplevde som oerhört ’puritanskt’) berodde det svala mottagandet på att publiken hade lyssnat på för mycket Sibelius.

Pianokonserten har tre satser. I det inledande Allegrettot introducerar solisten ett första tema i ciss moll  ‘to which other melodic motifs in a lyrical and sensual spirit gather around’. Om du tänker på Rachmaninov när du lyssnar på detta är du inte ensam. Ett mystiskt largo följer innan temat gör comeback. Andra satsen, Andante con moto, öppnas med ett melankoliskt tema i Ess dur som följs av en graciös del. Även om det låter som om pianisten är lite ledsen i början, slutar satsen med lättare steg. Tredje satsen, Rondeau à la française, bygger på en gammal fransk sjömansvisa, A claire fontaine, som påminner om Stephen Fosters Swanee River. Här finns också inslag av brasilianska rytmer och fransk can-can.

Francis Poulenc (1899-1963): Les biches (1924)

Les Biches– balettsviten som fick sin premiär 1924 – är ett av Poulencs mest berömda verk. Man är inte riktigt överens om hur ’les biches’ ska översättas. Det kan betyda ’rådjur’ men har också blivit ett uttryck för en älskarinna eller ’hålldam’. Baletten koreograferades av Bronislava Nijinska (Vaclav Nijinskys syster), som också dansade huvudrollen i föreställningen med Ballet Russes med premiär den 6 januari 1924 i Monte Carlo. Baletten saknar berättelse, men avbildar en grupp unga människor som umgås på fest en sommareftermiddag. I enlighet med detta saknar musiken narrativ eller den djupa symboliken som präglade symfoniska verk från senromantiken, och driver nästan med de pretentiösa tyska romantikerna. Som musikforskaren Roger Nichols skrev i the Grove Dictionary of Music and Musicians: ‘the clear and tuneful score has no deep, or even shallow, symbolism, a fact accenturated by a tiny passage of mock-Wagnerian brass’. Det här är sorglös musik, som lämnar både orkestern och publiken väl rustad att lämna konsertlokalen och gå ut i vintermörkret med blicken mot våren.