Konserter

Konsertarkiv / januari 29, 2017

26 januari 2020

Slutsålt!

26 januari 2020 kl 16.00
Eric Ericsson-hallen, www.ericericsonhallen.se
Kyrkslingan 2-4, 111 49 Stockholm – SLs reseplanerare

La Musique!

Mitt i vintermörkret bjuder Orkestern Filialen på en uppiggande konsert bestående av ljus och vacker musik med fransk brytning. Underledning av Staffan Mårtensson spelar vi Débussys älskade Prélude à l’après-midi d’un faune, en divertissement för kammarensemble av Wissmer samt två verk av Poulenc: den sprudlande Les Biches samt hans pianokonsert, med den fantastiska David Huang som solist. Scrolla ner för att läsa mer om musiken. Konserten stöds av L’Action Musicale Pierre Wissmer.

David Huang (foto av David Huang: Elias Gammelgård)

David Huangs katapultkarriär blev ett faktum när han vann Sveriges största tävling för klassiska musiker, Solistpriset 2014. Han blev snabbt utsedd till Sveriges Radio P2s husartist och är sedan dess en av Sveriges mest efterfrågade solister och en regelbunden gäst hos symfoniorkestrarna och konserthusen. Bland 2018 års höjdpunkter märks bland annat Victoria Borisova-Ollas dubbelkonsert Die wunderbare Leiden med Sveriges Radios Symfoniorkester, Beethovens 3e pianokonsert med Nordiska Kammarorkestern samt Sjostakovich första pianokonsert med Göteborgs Symfoniker under ledning av Manfred Honeck. Han gjorde samma säsong även sin efterlängtade debut med Kungliga Filharmonikerna i Stockholm med Mozarts 21a pianokonsert. Kommande säsong är David aktuell med projekt såsom Bachs legendariska Goldbergvariationer, världspremiären av Benjamin Staerns banbrytande Pianokonsert för Disklavierflygar och orkester. Han kommer även framföra pianokonserter av Ravel och Poulenc samt ge sig ut på en omfattande Rising Star-turné tillsammans med klarinettvirtuosen Magnus Holmander där de kommer spela i konserthus såsom Musikverein, Concertgebouw, Elbphilharmonie, the Barbican m.m. David Huang är en passionerad kammarmusiker och turnerar regelbundet som duo med solistprisvinnaren Amalie Stalheim samt pianotrio med norska stjärnviolinisten Guro Kleven Hagen. Senare år har han även etablerat täta samarbeten med klarinettisten Magnus Holmander. Men för David har det aldrig varit tillräckligt att bara spela den stora repertoaren i de traditionella konserthusen. Hans stora engagemang för att sprida den klassiska musiken till ny och ung publik gjorde att han 2016 startade konsertserien Förstaparkett som presenterar den främsta kammarmusiken i en hemmafestmiljö. Sedan 2018 är han tillsammans med Christian Karlsen grundare och konstnärliga ledare för en av Sveriges största festival förknippade med klassisk musik och ung publik, Gränslandet – symfoniskfest.

Staffan Mårtensson

är en mångsidig musiker som till vardags är soloklarinettist i Kungliga Hovkapellet. Han har framträtt som solist i hela Europa samt med ett dussintal svenska orkestrar. Hans CD Clarinetto con forza vann en Grammis 2006. Han är konstnärlig ledare för Östergötlands Musikdagar sedan 2001. Som dirigent har han efter sin utbildning på KMH i Stockholm lett många av landets symfoniorkestrar och orkesterföreningar. 2014 mottog han medaljen Litteris et Artibus ur Kung Carl XVI:s hand för sina konstnärliga insatser i svenskt musikliv.

SM dir fotoCarlThorborg14MB copy

Staffan Mårtensson,
dirigent.

Nijinski_à_mi-corps_tenant_une_grappe_de_raisins_par_Adolf_de_Meyer_1914_extrait_de_l´album_L´après-midi_d´un_faune_édité_par_Iribe copy 2

Debussys Faun står för preludium till en eftermiddag med Filialen. Bild: Nijinsky i huvudrollen i balettversionen med ryska baletten i Paris, Adolf de Meyer 1914.

logo_impression_rouge copy

Konserten stöds av L’Action Musicale Pierre Wissmer.

Om musiken

 

Claude Debussy (1862-1916): Prélude à l’après-midi d’un faune, 1892-94

Även om den franske kompositören Claude Debussy själv avfärdade termen impressionism, är det ändå detta begrepp som han främst har kommit att förknippas med. Hans drömlika toner har mycket gemensamt med de vackra målningarna av landsmännen Monet, Renoir, Degas och Cézanne. Redan från mycket tidig ålder undervisades den begåvade Debussy i pianospel av madame Fleurville, en elev till Chopin. Som tioåring studerade han vid Conservatoire de Paris för bland andra César Franck. Vid slutet av 1880-talet kom Debussy i kontakt med symbolistiska diktare och impressionistiska målare. Tillsammans med östliga influenser, som den javanesiska orkestern på världsutställningen i Paris 1889, samt vänskapen med Erik Satie, kom detta att förändra hans tonspråk. Detta tonspråk manifesteras tydligt i Förspel till en fauns eftermiddag, med vilket Debussy befäste sin position som en av dåtidens största kompositörer i Frankrike. Verket iscensattes 1912 av Ryska Baletten i Paris. Koreografin stod Vaclav Nijinsky för, den kanske starkast lysande stjärnan i truppen, resultatet blev en oerhört suggestiv balett baserad på grekiska vaser och fresker.

Pierre Wissmer (1915-1992): Divertissement sur un choral, 1938

Pierre Wissmer föddes i Schweiz och utbildades vid Conservatoire de Musique de Genève, för att sedan fortsätta i Paris med kompositionsstudier för Daniel-Leur och Charles Münch. Hans första pianokonsert sändes på fransk radio 1937 och hans första symfoni hade premiär i Winterthur 1938. Under krigsåren kom Wissmer i kontakt med Stravinskij, Poulenc och Cocteau. Han blev professor vid Conservatoire de Genève 1944 och utsågs till ansvarig för kammarmusiken vid Radio Geneva. 1958 blev Wissmer fransk medborgare och 1967 mottog han Grand Prix Musicale från Paris. Wissmers opus består av såväl kammarmusik, orkester- och körverk som musik för opera, musikal, balett, radio, television och film. Trots att Wissmers musik är tilltalande och publikvänlig är den relativt okänd i Norden – något som Stiftelsen L’Action Musicale Pierre Wissmer vill ändra på. Vi i Orkestern Filialen är tacksamma för det ekonomiska stöd vi har fått av stiftelsen för att framföra Wissmers trevliga Divertissment för kammarorkester ikväll. 

Francis Poulenc (1899-1963): Pianokonsert (1949)

Sista halvleken i denna konsert utgörs av musik av Francis Poulenc. Den här musiken präglas av skönhet, elegans och esprit och står i stark kontrast till många av de storslagna senromantiska verk som Filialen brukar spela. Stilistiskt har det sagts att Poulencs musik har ett visst släktskap med Ravel och Stravinskij, men den är kryddad med inslag av både jazz och schlager. Musiken är framförallt mycket melodisk, vilket hörs tydligt i pianokonserten. Som musikhistorikern Roger Nichols har skrivit: det som var viktigast av allt för Poulenc was melody, and he found his way to a vast treasury of undiscovered tunes within an area that had, according to the most up-to-date musical maps, been surveyed, worked and exhausted’.

Det är svårt att lyssna på pianokonserten utan ett leende på läpparna, och utan att nynna huvudtemat långt efter man har hört eller spelat konserten. Det vet vi i orkestern! Pianokonserten komponerades 1949 på uppdrag av Boston Symphony Orchestra, som ville återställa goda relationer mellan Paris och USA efter andra världskriget. Det gick sådär. Enligt Poulenc (som vantrivdes i ett Boston som han upplevde som oerhört ’puritanskt’) berodde det svala mottagandet på att publiken hade lyssnat på för mycket Sibelius.

Pianokonserten har tre satser. I det inledande Allegrettot introducerar solisten ett första tema i ciss moll  ‘to which other melodic motifs in a lyrical and sensual spirit gather around’. Om du tänker på Rachmaninov när du lyssnar på detta är du inte ensam. Ett mystiskt largo följer innan temat gör comeback. Andra satsen, Andante con moto, öppnas med ett melankoliskt tema i Ess dur som följs av en graciös del. Även om det låter som om pianisten är lite ledsen i början, slutar satsen med lättare steg. Tredje satsen, Rondeau à la française, bygger på en gammal fransk sjömansvisa, A claire fontaine, som påminner om Stephen Fosters Swanee River. Här finns också inslag av brasilianska rytmer och fransk can-can.

Francis Poulenc (1899-1963): Les biches (1924)

Les Biches– balettsviten som fick sin premiär 1924 – är ett av Poulencs mest berömda verk. Man är inte riktigt överens om hur ’les biches’ ska översättas. Det kan betyda ’rådjur’ men har också blivit ett uttryck för en älskarinna eller ’hålldam’. Baletten koreograferades av Bronislava Nijinska (Vaclav Nijinskys syster), som också dansade huvudrollen i föreställningen med Ballet Russes med premiär den 6 januari 1924 i Monte Carlo. Baletten saknar berättelse, men avbildar en grupp unga människor som umgås på fest en sommareftermiddag. I enlighet med detta saknar musiken narrativ eller den djupa symboliken som präglade symfoniska verk från senromantiken, och driver nästan med de pretentiösa tyska romantikerna. Som musikforskaren Roger Nichols skrev i the Grove Dictionary of Music and Musicians: ‘the clear and tuneful score has no deep, or even shallow, symbolism, a fact accenturated by a tiny passage of mock-Wagnerian brass’. Det här är sorglös musik, som lämnar både orkestern och publiken väl rustad att lämna konsertlokalen och gå ut i vintermörkret med blicken mot våren.