Kommande konserter, Slider / november 15, 2024

28 september

28 september 2025 kl 16.00
Musikaliska, Nybrokajen 11
111 47 Stockholm – SLs reseplanerare

Berlioz, Bruch & Brahms – en matiné med Simon Crawford-Phillips

Välkommen till en konsert som garanterat skingrar höstmörkret med sina tre ”stora B”. Vi börjar med Berlioz och hans energiska ouvertyr Le carnaval romain (Den romerska karnevalen), innan Axel Drougge, en av orkesterns mest talangfulla violinister och dess yngsta medlem, kliver fram på scenen för Bruchs violinkonsert. Efter paus får vi låta oss omfamnas av Johannes Brahms och hans mycket älskade Symfoni nr 4.

Till den här konserten är vi i Orkestern Filialen mycket glada att få hälsa en av våra favoritdirigenter välkommen tillbaka: Simon Crawford-Philips, som är pianist och festivaldirektör, förutom att vara en maestro utöver det vanliga. Som kammarmusiker samarbetar han regelbundet med musiker som Daniel Hope, Lawrence Power, Roderick Williams och Anne Sofie von Otter. Till hans egna ensembler hör Kungsbacka Piano Trio och Stockholm Syndrome Ensemble. Simon är konstnärlig ledare för Change Music Festival och chefsdirigent och konstnärlig ledare för Västerås Sinfonietta. Senast Simon ledde Orkestern Filialen var när vi framförde Stravinskijs Våroffer i maj 2023.

Solist I Bruchs kända violinkonsert är 17-åriga Axel Drougge. Han började spela fiol som sexåring och fortsatte ta lektioner för Tobias Andersson, Joel Nyman och Jörgen Svensson. För närvarande studerar Axel för Tale Olsson som elev vid Nordiska Musikgymnasiet. Han vann första pris i Kongelige Danske Musikkonservatoriums Juniorkonkurrence 2020, 2021 och 2022, deltog i Kallkursen 2019 och 2020 och Stråklandslaget i Falun 2021 och 2022. 2024 tilldelades Axel ett ungdomsstipendium från Kungliga Musikaliska Akademien och 2025 vann han tävlingen Bergslagssolisten. Axel har varit medlem I Orkestern Filialen sedan 2023.

🇬🇧

Welcome to a concert guaranteed to dispel the autumn gloom, with three ’big B’s’. We begin with Berlioz, and the energetic Roman Carneval Overture, before one of the orchestra’s most talented violinists and its youngest member, Axel Drougge, joins us on stage for Bruch’s Violin Concerto. After the interval we sink into the warm embrace of Johannes Brahms, and his much-loved Symphony No.4.

For this concert, Orkestern Filialen is delighted to welcome back one of its favourite conductors – pianist, festival director and creative programmer as well as maestro extraordinaire. As a chamber musician, Simon collaborates regularly with such artiests as Daniel Hope, Lawrence Power, Roderick Williams and Anne Sofie von Otter. His own ensembles include The Kungsbacka Piano Trio and Stockholm Syndrome Ensemble. He is the Artistic Director of the Change Music Festival and the Västerås Music Festival and is principal conductor and artistic advisor of the Västerås Sinfonietta. Simon last appeared with Orkestern Filialen when we performed The Rite of Spring in May 2023.

The soloist for Bruch violin concerto is 17-year-old Axel Drougge. He began studying the violin at the age of six and went on to be tutored by Tobias Andersson, Joel Nyman and Jörgen Svensson. A pupil atNordiska Musikgymnasiet, Axel now studies with Tale Olsson. He was awarded first prize at Det Kongelige Danske Musikkonservatoriums Juniorkonkurrence in 2020, 2021 and 2022, was invited to participate at Kallkursen in 2019 and 2020, and at Stråklandslaget in Falun, Sweden, in 2021 and 2022. In 2024, Axel was awarded a youth scholarship from The Royal Swedish Academy of Music and won the Bergslag soloist (Bergslagssolist) competition in 2025. Axel has been a member of Orkestern Filialen since 2022.

axel

Axel Drougge, violin

Simon

Simon Crawford-Phillips, dirigent

Musikaliska

konserten äger rum på Nybrokajen 11

Om musiken

Hector Berlioz (1803-1869) – Le carnaval romain

Senast Filialen tog sig an Hector Berlioz musik var i november år 2024. Då framförde vi Grand Messe des Mortstillsammans med Katarina församlings körer. Men, det var inte första gången! Redan i februari år 1998 spelade vi hans symfoni Harold en Italie för soloviola och orkester – ursprungligen beställd av virtuosen Paganini. Hjälten Harolds roll spelades av Martin Saving. Några år senare framförde vi för första gången i Sverige Tristia för kör och orkester. Konserten bjöd även på Symphonie Fantastique. Filialens förhållande till den franske tonsättarens musik är således grundmurat gott!

Nu inleder vi programmet med Le carnaval Romain. Musiken är hämtad från operan som inspireras av den florentinske skulptören och guldsmedens Benvenuto Cellinis vidlyftiga memoarer. Den kom att bli Berlioz första fullständigt framförda opera. Operan skrevs åren 1834-38 efter att Berlioz lyckades vinna tävlingen Prix de Rome. Främst uvertyren samt den romerska karnevalen har förblivit verk på orkesterrepertoaren.

Åren före prisvinsten var omtumlande i Berlioz liv. Han hade blivit förälskad i den irländska Shakespeare-skådespelerskan Harriet Smithson, en banbrytande aktris som i Paris uppträdde som Ofelia i dramat Hamlet. Berlioz skriftliga närmanden visade sig falla platt. I stället skrev han under stor iver sin mycket självbiografiskt utlämnande fantastiska symfoni. Verket blev stilbildande och ett av de första riktigt stora verken som förenar programmusik med symfonisk form. Även Harriet fick en musikalisk roll. Detta uttrycker sig som en idée fix som går igenom hela symfonin. Trots inbjudan, närvarade inte Harriet Smithson vid symfonins premiär år 1830. Besvikelsen blev stor och i turbulensen efteråt valde tonsättaren i stället att förlova sig med en ung pianist. Det var i Rom han nåddes av nyheten att förlovningen hade brutits. Full av vrede begav sig Berlioz mot Paris, med en laddad pistol sägs det. Ganska snabbt stillade han sig tack och lov.

Harriet Smithson ändrade sig också och uppmuntrade framföranden av Berlioz musik. Paret gifte sig år 1833 och fick sonen Louis tillsammans. Tyvärr blev de två konstnärssjälarnas äktenskap stormigt, och till slut olyckligt, vilket framgår av Berlioz självbiografi.

Max Bruch (1838-1920) – Violinkonsert nr 1, g-moll

Filialen gläder sig åt att få framföra Max Bruchs ikoniska violinkonsert tillsammans med en av orkesterns ”egna” solister, Axel Drougge. Det blir faktiskt första gången vi spelar musik av tonsättaren.

Max Bruch skrev tre violinkonserter (den andra komponerades samma år som Johannes Brahms berömda konsert) och en skotsk fantasi som nog kan räknas som den fjärde. Dock; det är med den första konserten han numera främst förknippas. Den berömde violinisten Joseph Joachim var rådgivare och även om han inte uruppförde verket så var det han som bistod vid efterföljande revision och det var omsider han som förstagångsframförde verket i sin slutgiltiga form.

Violinkonsert nr 1. op.26 skrevs åren 1866-67 och består av tre satser – eller är det två? Formen är lite annorlunda med en inledande sats Vorspiel som direkt övergår i det vackra adagiot, som är konsertens andra sats och verkets själva gravitationscentrum. Den dansande Finalen avslutar verket.

En tråkig epilog förknippas med konserten. Under de sista åren av sitt långa liv försökte Bruch förgäves att få skälig ersättning för sin succéartade konsert. Första världskrigets turbulenta år kom emellan och vare sig han själv eller hans arvingar fick inte den ersättning som rätteligen borde ha tillkommit dem.

Konsertens popularitet kom dessutom att plåga Max Bruch eftersom han tyckte att den felaktigt överskuggade alla hans andra verk. Och han hade en poäng där med en rik tonsättargärning bakom sig: Musiken vilar på solid klassiskt, romantisk grund. Förutom violinkonserterna skrev Bruch konsertstycken eller konserter för andra soloinstrument, tre symfonier och orkestersviter (inte minst inspirerade av svensk musik). Även körverk och lieder samt operor finns av hans hand. På senare tid har dessutom flera betydande kammarmusikverk uppdagats.

Johannes Brahms (1833-1897) – Symfoni nr 4

Johannes Brahms växte upp i Hamburg under begränsade förhållanden. Redan som sjuttonåring gav han sig ut på turné under vilken han bland andra träffade violinisten Joseph Joachim som många år senare skulle tillägnades violinkonserten op. 77. Han förblev god vän med Brahms.

Brahms knöt även snabbt kontakt med makarna Robert och Clara Schumann. De såg i Brahms den nye Beethoven. Detta omdöme visade sig inte enbart vara av godo för Brahms. Omvittnat är hans självkritiska hållning. Vänskapen gjorde att Brahms under en period bodde i makarna Schumanns hem. Han var ett stöd under Robert Schumanns svåra sjukdom som till slut ända hans liv. Mellan konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann och Brahms utvecklades en livslång vänskap.

Mot slutet av1850-talet skrev Brahms sin första pianokonsert och två orkesterserenader. Han började även skriva på sin första symfoni. Under tiden skrev han även mycken pianomusik och sånger med pianoackompanjemang.

Brahms valde att bryta upp och därefter blev Wien hans hemstad.

År 1865 gick Brahms mor bort. Det kan ha varit anledningen till att Ein deutsches Requiem  kom till. Omsider blev det en vändpunkt i Brahms tonsättarkarriär. Här visar Brahms att han behärskar hela orkesterpaletten och sångrösterna. Rekviet fick ett gott mottagande!

Brahms kände alltjämt stor vördnad inför uppgiften att ta sig an symfoniformen. Det var naturligtvis mästaren van Beethoven som utgjorde måttstocken. Den första symfonin hade sysselsatt honom i nästan ett kvartssekel och först år 1876 var Brahms beredd att låta den framföras. Brahms bemötte den efterföljande negativa kritiken med att ”varenda åsna” kan i den höra likheter med Beethovens musik. Nuförtiden har den kritiken tystnat.

Första gången Filialen spelades Brahms musik var år 1996 i hans andra orkesterserenad. Senast Filialen spelade Brahms var just hans första symfoni i Järna hösten 2024.

På dagens program står den fjärde symfonin, från åren 1884-85. Instrumenteringen är dubbelt träblås, inkl piccolaflöjt och kontrafagott, fyra valthorn, två trumpeter, tre tromboner, pukor, triangel och femstämmig stråkorkester.

Symfonin har fyra satser; Allegro non troppo i sonatform. Andante moderato i modifierad sonatform. Allegro giocoso – det enda scherzot som förekommer i de fyra symfonierna. Allegro energico e passionato i passacaglia-form. Passacaglian kan här närmast sägas vara en serie variationer över ett givet tema som hämtats från en kantat av Johann Sebastian Bach. Brahms skulle även komma att använda passacaglians form i variationer över ett tema av Joseph Haydn.